emeliem

Du förstår inte

Jag kan känna hur jag förändras, jag skrattar inte på samma sätt, ler inte på samma sätt, pratar inte på samma sätt och jag är inte ens utvilad när jag vaknar upp från flera timmars sömn.

Det första man tänker på när man ser någon annan tjej är om hennes ben är smalare än ens egna eller om man själv är den som är smalare. Det är tävlingsinriktat och nedverderande och man hatar sig själv för att man tänker så men man kan inte hjälpa det.

Gör något som man vet är skadligt och fel, eller låta bli och istället känna självhatet?

Den konstanta pendlingen mellan dessa två och vilket man än väljer så känner man sig misslyckad. Misslyckad för att man vet att samhället säger åt en att konstant vara starkare och bättre än vad man egenkligen är och vetskapen om att man inte ens får utrycka sina känslor eftersom att något så enkelt som att visa sig sårbar är rentutsagt fel.

Visst, det är mycket enklare att vara stark om man har någon annan att förlita sig på. Någon som säger hur stark du är och att du klarar vad som hellst, men om man aldrig lär sig att vara stark i sig själv, hur ska man då klara av de nätter som man måste överleva på egen hand?

 

Lär dig att vara en krigare

Du är ingen prinsessa i fara

 

Du kan rädda dig själv?

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas